Den 25 april 2022 hade FMI webbutbildning i den nya konsumentköplagen. För dig som inte kunde delta finns nu möjlighet att lyssna på videoinspelningen från utbildningen, knappt 2 timmar lång. Kontakta FMI om du vill ta del av inspelningen!

Här nedan har jag kortfattat sammanställt några av de viktigaste nyheterna i den nya konsumentköplagen gällande avtal om köp av varor.

Ett bredare tillämpningsområde 

Den nya KKL vilar på två EU direktiv, ”Varudirektivet” respektive ”Digitaldirektivet”. Den nya konsumentköplagen är tillämplig både på köp av varor samt köp av digitalt innehåll och digitala tjänster. Regler om köp av digitalt innehåll och digitala tjänster regleras i ett eget kapitel, 9 kap. KKL. Lagen är tillämplig i sådana fall där konsumenten betalar ett pris för det digitala innehållet både i form av pengar och personuppgifter. Undantag gäller dock om personuppgifter endast behandlas för att uppfylla rättsliga krav för näringsidkarens del eller för att tillhandahålla konsumenten det digitala innehållet. Konsumentköplagen är även tillämplig på köp av levande djur.

Varor är lösa saker, med eller utan digitala delar. Köp av digitalt innehåll kan exempelvis vara köp av datorprogram, applikationer, videofiler, musikfiler, digitala spel och e-böcker. Köp av digital tjänst kan exempelvis vara video- och ljuddelning, online-spel eller ordbehandling som erbjuds i molnbaserad datortjänstmiljö och sociala medier, webbaserad e-post.

Reklamationstid – utsträckt preskriptionstid 

Näringsidkarens ansvar för ursprungliga fel i varan, vilka funnits vid avlämnandet men som visar sig först senare, är som tidigare ytterst tre år, räknat från den tidpunkt då varan avlämnades. Konsumenten är som tidigare skyldig att reklamera fel inom två månader från det att kunden märkte felet. I den nya KKL ges konsumenten en utsträckt rätt att reklamera fel i upp till två månader efter utgången av treårsperioden. Detta gäller endast i det fall att konsumenten upptäckt ett fel i varan strax innan reklamationsfristen på tre år hunnit löpa ut. Upptäcks felet efter den treåriga reklamationsfristen löpt ut så har konsumenten inte rätt att reklamera. Kravet är då preskriberat och konsumenten kan inte göra gällande några påföljder. (Undantag görs dock som tidigare vid fall om näringsidkaren handlat grov vårdslöst eller i strid mot tro och heder samt vid försäljningsförbud och då varan är farlig för liv och hälsa).

Presumtion om ursprungligt fel i varan förlängt till två år 

Regeln om s.k. omvänd bevisbörda, vilket innebär att det är näringsidkaren som ska bevisa att det inte fanns något fel på varan vid avlämnandet till konsumenten, har förlängts från 6 månader till två år. Ett fel som visar sig inom två år efter det att varan avlämnades skall anses vara ett fel som näringsidkaren ansvarar för om inte näringsidkaren visar något annat eller detta är oförenligt med varans art eller felets art. 

Felbegreppet 

Tidpunkten för att avgöra om det är fel på varan sker som tidigare när varan är avlämnad /konsumenten tog emot varan.

I den nya KKL stadgas om subjektiva- respektive objektiva krav. Med subjektiva krav avses de krav på varan som följer av köpeavtalet. Med objektiva krav avses krav på varan utöver vad som följer av parternas avtal, exempelvis att varan ska vara lämpad för de ändamål som varor av samma slag normalt används för, ha de egenskaper och andra särdrag som är normalt förekommande för varor av samma slag och som konsumenter rimligen kan förvänta sig med hänsyn till varans art och stämma överens med sådana uppgifter om varans egenskaper och användning som har lämnats vid marknadsföringen av varan eller före köpet.

Varan är felaktig om den inte uppfyller de subjektiva/avtalade kraven eller de objektiva kraven. Varan kan även anses felaktig om näringsidkaren inte upplyst om varans egenskaper eller användning eller inte uppdaterat digitalt innehåll eller digital tjänst.

En konsument kan således reklamera en vara som avviker från subjektiva eller objektiva krav.

Förbehåll om ”befintligt skick” verkningslöst 

För att en vara som avviker från de objektiva kraven inte ska anses felaktig måste näringsidkaren informera om avvikelserna på ett särskilt i lagen föreskrivet sätt:

1. näringsidkaren måste informera konsumenten om avvikelsen, och
2. att konsumenten skall uttryckligen och separat ha godkänt avvikelsen

Kommentar till punkten 1:

Kraven på tydlighet är högt ställda. Näringsidkarens information måste avse specifika avvikelser och det går inte att använda sig av allmänna förbehåll som ”befintligt skick”. Näringsidkaren har bevisbördan för att parterna har kommit överens om att det ska ställas lägre krav på varan än vad som är normalt för liknande varor. Om det finns olika typer av avvikelser, exempelvis defekter, krävs att näringsidkaren informerar om varje typ av avvikelse. Även om det inte finns något krav på skriftlighet så bör näringsidkare se till att ha detta skriftligt. FMI har tagit fram en mall för detta.

Kommentar till punkten 2:

Enligt direktivet ska konsumentens godkännanden ske separat från andra uttalanden eller överenskommelser och genom en aktiv och otvetydig handling. Godkännandet ska vara skilt från konsumentens accept av köpeavtalet. Sker godkännande i köpeavtalet måste godkännandet vara skilt från avtalsvillkoren. Godkännande ska ha skett vid köpeavtalets ingående.

Kontakta FMI för mall!

Avhjälpande eller omleverans 

I den nya KKL förtydligas att vid utbyte till ny vara, dvs. omleverans så ska näringsidkaren på egen bekostnad ta tillbaka den felaktiga varan samt om det är nödvändigt för att avhjälpa felet eller företa omleverans, avinstallera den felaktiga varan och installera en felfri vara eller bära kostnaden för att avinstallera och installera en ny. Näringsidkaren står således kostnaden för utbytet. Detta förutsätter dock att konsumenten har installerat varan på ett sätt och på en plats som är normalt för den aktuella varan.

Förutsättningarna för en konsument att begära rättelse av felaktig vara genom avhjälpande av felet eller omleverans överensstämmer med den gamla KKL. Konsumenten har rätt att välja mellan att näringsidkaren avhjälper felet eller ersätter den felaktiga varan med en ny. Näringsidkaren ska ta ställning till om den åtgärd som konsumenten begär kan utföras om den är möjlig, dvs. att det inte föreligger ett faktiskt eller rättsligt hinder, och att den kan vidtas utan oskäliga kostnader för näringsidkaren.

Näringsidkare har rätt att välja mellan avhjälpande och omleverans om konsumenten kräver en annan påföljd på grund av felet i varan. Detta gäller förutsatt att avhjälpande eller omleverans kan ske inom skälig tid efter reklamationen samt utan kostnad eller väsentlig olägenhet för konsumenten. 

Hävning 

Enligt den gamla KKL gällde att konsumenten hade rätt att häva köpet om konsumenten kunde visa att felet var av väsentlig betydelse för köparen. Bedömningen skulle ske utifrån en objektiv bedömning av felets väsentlighet samt subjektivt utifrån felets betydelse för konsumenten.

Enligt den nya KKL gäller att konsumenten inte får häva köpet om näringsidkaren bevisar att felet är ringa. Här kommer äldre rättspraxis samt äldre förarbetsuttalanden att kunna tjäna som vägledning för om konsumenten har hävningsrätt.

Konsumenten har inte rätt att kräva prisavdrag eller häva köpet om näringsidkaren avhjälpt felet eller företagit omleverans. Konsumenten kan dock ha rätt till skadestånd.

Om felet är allvarligt kan konsumenten ha rätt till prisavdrag eller hävning direkt utan att näringsidkaren ska ha rätt att först avhjälpa felet eller företag omleverans. Bedömningen ska ske restriktivt.

Hävning av del av köpet 

En ny bestämmelse har införts som reglerar vad som ska gälla när ett köpeavtal omfattar flera varor och konsumenten vill häva hela köpet när endast en av varorna är felaktiga. Utgångspunkten är att konsumenten endast har rätt att häva köpet av de felaktiga varorna (förutsatt att konsumenten har hävningsrätt). Enligt de nya reglerna i KKL så har konsumentens rätt att häva utsträckts till att omfatta även resterande varor som omfattas av köpet om det inte skäligen kan begäras att konsumenten skall behålla varorna. Med detta avses att det måste finnas ett nödvändigt eller faktiskt samband mellan de felaktiga och felfria varorna som gör att det skulle vara oskäligt att kräva av konsumenten att denne skulle behålla de felfria varorna.

Verkningar av hävning 

Vid hävning ska prestationerna återgå. Säljaren ska om köpet har fullgjorts betala tillbaka köpeskillingen och konsumenten återlämna varan. En part behöver som hittills således inte kräva att detta skall ske.

Om konsumenten i samband med hävning eller omleverans inte kan lämna tillbaka varan väsentligen oförändrad och oförminskad är konsumenten ersättningsskyldig för varans värdeminskning. Detta är nytt i förhållande till den gamla KKL. 

Skyldighet att meddela hävning

Om konsumenten vill häva köpet på grund av fel så stadgas att konsumenten är skyldig att meddela säljaren att han eller hon häver köpet. Detta är nytt i förhållande till den gamla KKL. Det ställs inte upp några formkrav för hävning eller tidsfrist för konsumenten att lämna en hävningsförklaring.

Garantier

En konsument har rätt att vända sig mot den som har lämnat en garanti eller liknande utfästelse i enlighet med vad som följer av garantin eller utfästelsen. Om tillverkaren av varan är garantigivare och har åtagit sig att svara för varans hållbarhet under en viss tid så har konsumenten alltid rätt att vid fel på varan kräva att tillverkaren avhjälper felet eller företar omleverans. Med tillverkare avses den som har tillverkat varan, den som uppger sig vara tillverkare genom att till exempel sätta sitt namn eller varumärke på varan eller den som har importerat varan. 

Om villkoren för garantin enligt ett garantibevis är mindre fördelaktigt för konsumenten än de som har utfästs i marknadsföringen av varan så gäller villkoren enligt marknadsföringen om inte marknadsföringen har korrigerats före köpet så att villkoren motsvarar vad det som står i garantivbeviset. Ändringen ska ske på samma sätt eller jämförbart sätt, dvs. samma marknadsföringskanal och ha samma utformning, som villkoren ursprungligen marknadsfördes.

Det förtydligas särskilt i marknadsföringslagen att den information som en garantigivare ska lämna till en konsument ska vara klar och begriplig samt innehålla garantigivarens namn, adress, produktens beteckning, garantivillkor, anvisningar om hur konsumenten kan göra garantin gällande.

Garanti och information ska lämnas till konsumenten vid försäljningen och senast då varan avlämnas.