Force Majeure & fraktkostnader

Av Petter Holm, jurist med firma ThirdLaw i Göteborg

(Följande text ska inte uppfattas som, eller användas istället för, juridisk rådgivning i det enskilda fallet.)

Fråga:

En leverantör meddelar köparen, ett företag, att han inte kan leverera inom avtalad tid, på grund av att leveranser från hans underleverantörer hindras av nya covid-restriktioner som infördes i Indien i december 2021. Avtalet ingicks i oktober 2021 och avtalat leveransdatum är i mars 2022.

Leverantören menar att han är befriad från att leverera på avtalad tid på grund av force majeure.

Dessutom hävdar leverantören att fraktkostnaderna har ökat och att köparen ska betala merkostnaden.

  • Är leverantören skyldig att leverera på avtalad tid?
  • Har leverantören rätt till ersättning för ökade fraktkostnader?

Svar:

Svaret nedan utgår från svensk lag, men jag beaktar även vissa internationella avtalsrättsliga principer.

  • Är leverantören skyldig att leverera på avtalad tid?

Kan leverantören hävda force majeure?

En första delfråga är om leverantören kan undgå skyldigheten att leverera i tid genom att hänvisa till force majeure.

Force majeure (ungefärlig översättning: övermakt) kan befria en avtalspart från förpliktelser vid exceptionella händelser som ligger utanför denna parts kontroll och som inte kunnat förutses när avtalet tecknades. Force majeure-klausuler är vanliga i olika slags affärsavtal, till exempel leveransavtal.

En pandemi med påföljande restriktioner är typiskt sett förhållanden som kan utlösa force majeure, beroende på hur klausulen är utformad.

I vårt fall måste vi dock fråga oss dels om införandet av restriktioner numera är en tillräckligt exceptionell händelse, dels om leverantören inte vid avtalets ingående kunde ha förutsett att nya restriktioner skulle kunna införas och hindra leverans. Med tanke på hur pandemin och restriktionerna har utvecklats sedan 2020 bör leverantören vid det här laget ha en beredskap för att nya restriktioner kan införas med kort varsel.

Andra avtalsbestämmelser

Saknas force majeure-klausul får man undersöka om avtalet har andra bestämmelser som berör den ändrade situationen.

Även om avtalet inte har någon bestämmelse som direkt befriar leverantören från att leverera i tid kan det finnas andra bestämmelser som ger möjlighet att avböja nya beställningar, eller att omförhandla eller säga upp avtalet vid ändrade förhållanden.

Hardship – omförhandling

Det sistnämnda brukar behandlas i en så kallad ”hardship clause”. Den innebär att avtalet kan omförhandlas om nya, svåra omständigheter fundamentalt ändrar balansen i avtalet, så att parternas kostnader ökar eller nyttan minskar.

Hardship förutsätter att något inträffar efter att avtalet ingicks, att omständigheten inte kan kringgås eller övervinnas, att omständigheten ligger utanför partens kontroll samt att parten inte svarar för omständigheten enligt avtalet.

Om hardship föreligger ska parterna förhandla för att nå ett nytt avtal där balansen återställs. Om parterna inte kan komma överens kan en domstol jämka eller avsluta avtalet.

Även om avtalet inte har en hardship-klausul kan det ligga i parternas intresse att föra diskussioner om att justera vissa avtalsvillkor för att hitta gemensamma fördelar i en låst situation, till exempel genom att leverantören tillåts anlita en annan underleverantör än den som anvisats i avtalet.

Utfyllande lagstiftning – köplagen och CISG

När svensk rätt gäller för avtalet är det köplagen som fyller i eventuella luckor i avtalet.

Köplagen har en bestämmelse som ger uttryck för en variant av hardship, 23 § köplagen. Enligt detta lagrum är säljaren inte skyldig att fullgöra köpet om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna, eller om fullgörelsen skulle förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till köparens intresse av att säljaren fullgör köpet. En motsvarande regel finns i den internationella köplagen, CISG.

För att 23 § ska befria säljaren från en leveransskyldighet ska hindret göra det objektivt omöjligt för säljaren att leverera. Hindret får inte vara något som rör säljarens egna förhållanden. Exempelvis kan en unik, oersättlig vara ha blivit förstörd, eller det kan ha införts försäljningsförbud mot varan.

Är det inte objektivt omöjligt för säljaren men det krävs stora ekonomiska eller fysiska uppoffringar får en avvägning göras mellan säljarens uppoffringar och köparens intresse av att hålla fast vid köpet.

Om hindret upphör inom ”rimlig tid”, får köparen dock kräva att säljaren fullgör köpet. Köparen förlorar rätten att kräva att säljaren fullgör köpet, om han väntar orimligt länge med att framställa kravet.

En annan relevant regel i köplagen är att köparen inte har rätt till skadestånd om ett dröjsmål ligger utanför säljarens kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit (27 §). Pandemin och restriktionerna ligger visserligen utom säljarens kontroll, men om säljaren skäligen kunde förutse hindret vid avtalet så undgår han inte skadestånd, även om hindret ligger utom hans kontroll.

Sammanfattningsvis måste vi även enligt köplagen fråga oss om säljaren kunde ha förutsett hindret vid tiden för köpet. Mycket talar för att så är fallet i vårt fall.

UNIDROIT Principles

The UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts är en samling internationellt erkända kontraktsrättsliga principer. UNIDROIT Principles har inte status som lag, men de anses ge uttryck för etablerade principer i internationell handel och tillämpas av domstolar i flera länder.

UNIDROIT Principles innehåller bland annat bestämmelser om force majeure och hardship.

  • Har leverantören rätt till ersättning för ökade fraktkostnader?

Avtal om fraktkostnader

Den första frågan är om köparen överhuvudtaget är skyldig att betala frakt i avtalet.

Kostnaderna för att transportera varan är en fråga som typiskt sett regleras i avtal. Ofta används Incoterms, dvs. korta beteckningar så som exempel EXW, CIP eller DDP. Dessa beteckningar reglerar:

  • Vem som ska betala transport, försäkring och andra kostnader.
  • Från eller till vilken plats transporten ska ske.
  • Om lastning och lossning ingår.
  • När risken övergår från säljaren till köparen.

När det gäller att fastställa avtalsinnehållet kan, förutom ett skriftligt avtal, även partsbruk och sedvänja beaktas. Om parterna till exempel har en historia av att köparen betalar frakten, utan att uttryckligen ha avtalat om det, kan detta beaktas vid tolkningen.

Frågan om leverantören har rätt till ersättning för ökade fraktkostnader kan också regleras i avtal, även om så inte tycks vara fallet i den inledande frågan ovan.

Lagregler

I köplagen 45 § anges: ”Följer priset inte av avtalet, skall köparen betala vad som är skäligt med hänsyn till varans art och beskaffenhet, gängse pris vid tiden för köpet samt omständigheterna i övrigt.”

I 8 § köplagen anges: ”Skall säljaren ordna transporten av varan, skall han ingå avtal om transporten till bestämmelseorten med lämpligt transportmedel och på sedvanliga villkor för en sådan transport.”

Om avtalet inte lägger fraktkostnaden på köparen får utgångsläget anses vara att säljaren svarar för dessa. I UNIDROIT Principles gäller att ”Each party shall bear the costs of performance of its obligations.” Leverantörens ”performance” är att tillhandahålla varan.

Detta tyder på att fraktkostnaden, i avsaknad av avtal, ska bäras av leverantören.

Oavsett om fraktkostnaden enligt lag eller avtal ligger på endera av köparen eller säljaren kan skenande transportkostnader vara en omständighet som kan aktualisera 23 § köplagen eller hardship enligt UNIDROIT Principles som anförts ovan.

Sammanfattning

För att öka förutsebarheten i affären bör parterna upprätta ett skriftligt avtal där man så långt möjligt reglerar frågor som force majeure, hardship samt ansvaret för transporter och fraktkostnader med användande av Incoterms.

Som köpare kan den första instinkten vara att förhandla bort alla förbehåll och ventiler som säljaren önskar. Men ett långsiktigt hållbart avtal bör inte vara för ensidigt. Balans och förutsebarhet för båda parter brukar vara att föredra.

Om köparen enligt avtalet ska bära fraktkostnaderna kan man överväga en justeringsklausul som fördelar risken för en kraftig ökning mellan parterna.

Men även de bästa intentioner för avtalsskrivningen kan fallera, varvid utfyllande lag blir tillämplig. I internationella förhållanden är det därför viktigt att reglera lagvalet. En svensk köpare kan reflexmässig kräva svensk lag, medan till exempel en turkisk leverantör anser Turkiets lagar är överlägsna. Ett bra sätt att lösa detta problem kan vara att välja ett etablerat internationellt regelverk, som UNIDROIT Principles, som utarbetats för att passa internationell handel.

 

Petter Holm

Call Now Button